Archive | juli 2014

Startgropen

Jag insåg tidigt att med diabetes följer ändringar i mina dagliga rutiner. Jag kände också att jag var tvungen att göra förändringar i mitt liv i övrigt, minimera de sysslor som inte var absolut nödvändiga. Därför har vi gjort oss av med villan vi tidigare bodde i och som betydde att jag ständigt var tvingad att utföra något arbete på eller runt huset efter mitt vanliga arbete. Istället flyttade vi nyligen in i en lägenhet.

Efter en fullskalig ytskiktsrenovering och flytt av möbler och lådor utan synligt slut hade vi så i stort kommit i ordning lagom till dotterns sjuårsdag den gångna helgen. En stor dag så klart. Sju år är på något sätt en gräns som skiljer små barn från större barn. Dottern och diverse släkt var taggade till tänderna. Själv somnade jag kring 18 och sov i stort sett resten av kvällen. Naturligtvis gjordes inte detta på antisociala grunder utan av trötthet. Var den kom ifrån var jag dock osäker på.

Under en period på 3-4 veckor har det varit kring 30 grader varmt. Varenda dag. Under denna tid har jag alltså renoverat hela lägenheten. Långa dagar har det blivit. Naturligtvis är jag trött. En koll på blodsockret visar dock att det handlar om något annat.

Jag fungerar när jag har ett blodsockervärde mellan ungefär 4,5 – 10. Allt under eller över det får mig stundtals kraftigt ur balans. Efter min långa vilostund i lördags hade jag ett värde på 14,3. Det var alltså det som störde.

Insulin förstörs om det utsätts för högre temperaturer. Självklart var det detta som gjorde att jag mådde som jag gjorde. Jag bytte därför ut mina pågående sprutor mot nya direkt ur kylskåpet. Utan effekt. Var det då värmen i sig som gjorde att värdena var ur balans? Nej. Värme påverkar åt andra hållet. Dessutom hade det gått ett antal veckor med värme så varför skulle det börja nu? Var det kanske stress? Knappast. Efter renovering och flytt var jag snarare så avslappnad jag kunde bli. Det måste således betyda att jag går genom ännu en avvecklingsperiod i min smekmånad.

Därför började jag försiktigt höja insulindoserna. Vid min förra period i början av maj var det bara basinsulinet som behövde höjas en aning. Jag gjorde därför samma sak nu. Utan effekt. Höjde lite måltidsinsulin. Något bättre, inte bra. Håller mig kall, det kan vara en fas bara.

På måndagen arbetade jag hårt på dagen och bs gick ner till 4,3 lagom till lunch och höll sig där resten av dagen. Efter middag gick det återigen upp och dagen efter mådde jag skit igen. Det fick mig följaktligen att kontakta min diabetessköterska som trots att resten av Sverige var på semester fortfarande jobbade. Jag fick till ett möte dagen därpå.

Väl hos dss gick vi genom mina skrala noteringar i min blodsockermätare. Eftersom jag mår bra så länge jag håller mig inom tidigare nämnda blodsockerram tar jag nämligen bara blodsockret ifall jag skulle känna mig obra. Genom att se alla värden och klockslag på en datorskärm är det mycket lättare att bilda sig en uppfattning om hur och var jag ligger fel i insulindoseringen. Vi kom fram till att det som regel är morgon och kväll jag ligger fel och att det inte bör ha något med långtidsverkande insulinet att göra. Det betyder att det är inför varje måltid jag ska justera.

Som exempel tog vi dagens frukost. Jag vaknade med 8,3 och intog en frukost bestående av två mjuka äggmackor med kaviar samt ett litet glas mjölk. Tidigare hade jag till detta tagit två enheter insulin. Efter helgens händelser tog jag dock fyra. Väl inne på sjukhuset konstaterade dss att sex enheter hade varit mer rimligt. Det är alltså en 200%-ig ökning. Över en natt.

Vi talade vidare om hur jag ska beräkna insulinintaget och jag griper efter halmstrån. Vad är normen för sådana med samma kroppsvikt och längd som jag? Hur mycket tar medeldiabetikern till en tallrik pasta? Vad är facit? Såklart finns inget sådant utan det är högst individuellt.

Jag har under det knappa år jag haft diabetes varit ganska förskonad från det som komma skall och legat på 2-3 enheter insulin till varje måltid. Oavsett föda. Nu blir det dock svårare. Av allt att döma är inte smekmånaden över. Det här är bara en av flera gånger mattan rycks undan för mig och jag får börja från ruta ett. Räkna kolhydrater, se in i framtiden efter närliggande aktiviteter, se hur nuvarande blodsocker ligger, se hur tidigare blodsocker legat och slutligen dosera insulin. När jag lärt mig nuvarande kurvor kommer nästa mattryckning.

Nu börjar sjukdomen på allvar.

Annonser