Archive | maj 2014

Palett

Vid hälsokontrollen i april konstaterades det att mitt kolesterol var för högt och att detta skulle avhjälpas med medicinen Simvastatin Orion. Som med alla mediciner med större inverkan medföljer oftast en lång rad risker för biverkningar. En biverkning med Simvastatin är att den kan orsaka ledvärk och då främst i nacken. Dagen efter påbörjad kur börjar det så spänna i nacken. Vänster sida, från nacken och ned under skulderbladet. Eftersom jag vid tillfället utövade fysiska belastningar som normalt sett skulle kunna innebära en nästan identisk smärtbild tänkte jag inte närmare på det.

Smärtan ville dock inte ge med sig. I stället ökade den i styrka. Från och till dock, men alltid där. Som minst som en molande värk och som mest så det var omöjligt för mig att ens sitta upp med armen hängande. Jag fick då lägga mig ned med armen avslappnad ovanför huvudet för att överhuvudtaget finna ro.

I veckan fick jag nog och ringde till min diabetessköterska för att diskutera mitt predikament. Efter överläggande med jourhavande läkare bestämdes att mitt kolesterolläge inte tillät att jag skulle experimentera med att tillfälligt avsluta behandlingen med Simvastatin utan helt sluta med den och hoppa rakt på nästa piller, Atorvastatin Actavis. Om listan på biverkningar med Simvastatin var lång så är samma lista på Atorvastatin snäppet värre. Även biverkningarna i sig är värre. Bland de vanligaste (fler än 1 av 100 men färre än 1 av 10) återfinns höga blodsocker nivåer vilket känns paradoxalt i mitt fall. Andra vanliga biverkningar är näsblod, halsont, matsmältningsproblem, gaser, förstoppning, diarré, illamående, huvudvärk, ledvärk, muskelvärk, ryggvärk och onormala leverfunktioner. 

”Fler än 1 av 100 men färre än 1 av 10” översätter jag till 2-9%. Jag har inte tur i spel men sådant här är jag ganska skicklig på att pricka in. Det skulle inte förvåna mig om jag prickar in flera av dem.

Bland mindre vanliga biverkningar finns en metaparadox, nämligen lågt blodsocker. Andra mindre vanliga biverkningar (promillenivå) finns sköna prylar som hepatit, anorexi, kräkningar, mardrömmar, minnesförlust, håravfall och förändringar i smakupplevelse.

Ovanliga biverkningar är bland annat uppsvullnad på grund av allergisk reaktion, fjällning, sexuella svårigheter, bröstförstoring (både hos män och kvinnor), blödningar och hörselnedsättning.

Om världen och livet var ett dataspel och jag fick leka allsmäktig skulle jag låta en person få minst tre av dessa åkommor och jag vet precis vilka. Bara för att få se det.

Jag är på intet sätt religiös men tror ändå att saker och ting kan ske på ett så pass slumpartat fantastiskt sätt att de bland religiösa kallas mirakel. Likaså tror jag att saker sker på samma fantastiska vis på andra sidan skalan. Om det så faller sig att mitt livsöde är att vandra längs gatorna flintskallig och med ett par fjälliga men yppiga bröst så kan jag se det komiska i det.

Annars är det fint sörru.

Annonser

Telegram

Jag befinner mig på annan ort i arbete. Det innebär långa dagar med mycket kroppsarbete. Det betyder också att jag gör detta inlägg medelst mobiltelefon och känner redan nu att denna text kommer hållas kort.

På måndagen ringde jag så diabetessköterskan för konsultation. Från sjukhuset har man redan tidigt tryckt på att det här med diabetes är något man som drabbad själv måste bemästra på ett insiktsfullt sätt. Därför är svaren oftast bestående av frasen ”Vad tycker du?” och avslutas efter diverse divideringar med ”Känns det ok?”. På så sätt vill man involvera mig som patient så mycket det bara går eftersom det till syvende och sist är patienten som är sin egen läkare i behandlingen av diabetes.

Vi fattade därmed beslutet att öka dosen långtidsverkande insulin, vilket givit önskad effekt. Vi förmodar även att smekmånaden börjar närma sig sitt slut.

Avdomnaden i min vänstra fot har däremot inte givit vika. Känslan är som när man suttit på sin hand ett tag. Det är inte direkt obehagligt, men ändå inte behagligt och gör inte ont. Det pirrar bara lite grand. Den berörda ytan består av lilltån samt dess granne och ett par centimeter ut på trampdynan i samma område.

Distortion

Inom diabetesvärlden finns ett begrepp som kallas smekmånad, den period som efterföljer diagnos och insättandet av insulin och som innebär att kroppen till viss del fortfarande producerar egen insulin. Det är väldigt varierande hur länge en sådan period varar och en del klarar sig på enbart det långtidsverkande insulinet under smekmånaden. Det är dock en övergående fas och man ska räkna med att så småningom insjukna ”på riktigt”.

Inledningsvis fick jag relativt höga doser insulin som sedan minskats. Detta har motiverats med just denna smekmånad samt att insättandet av insulin troligtvis triggat igång min egna insulinproduktion. 

Under hela, bortsett den inledande, perioden har mitt blodsocker legat relativt stabilt mellan 4,5 – 10. Under valborgsmässoafton hände dock något.

Eftersom mina värden legat så stabilt under en längre period har jag haft usel koll på dem på sistone. Inte så att jag struntat i det, utan mer att varje gång jag tittat till blodsockret har det legat stabilt och på ungefär samma nivåer vilket har fått mig att begränsa kontrollerna till cirka en gång per vecka. Under valborg fick jag dock anledning att titta till värdet. Jag var trött och nästan lite berusad utan att ha druckit något och när mätaren visade på 18 förstod jag varför.

Så har det fortsatt. Jag höjde dosen något vid måltiderna men har haft svårt att få ner blodsockret. Resultatet av det förhöjda värdet har varit att jag varit enormt trött och ofta sovit så fort tillfälle uppkommit. Värre är att jag börjat tappa känsel i delar av min vänstra fot, något som kan kopplas till följdkomplikationen neuropati.

Om man inte orkar läsa länken ovan kan jag snabbt förklara vad neuropati är. Misskött diabetes, alltså perioder av förhöjda sockermängder i blodet, skadar nervceller i kroppen. Sockerkristallerna är helt enkelt för hårda och krossar mindre nerver när de forsar omkring i blodbanan. Mest ömtåliga för komplikationer är fötterna. Mest vanligt är att diabetiker tappar känseln i fötterna vilket dels underlättar för sår att bildas, dels försvårar för sår att läka. Svårläkta och infekterade sår kan i längden leda till amputation. 

Nu kanske inte avdomnaden i just min fot betyder att jag fått neuropati. Det kan mycket väl vara någon annan nerv som ligger i kläm. Jag har trots allt besvärats av ett ömmande knä en tid och problemen med foten kan nog mycket väl härröra från detta, men naturligt kopplar jag ihop det med mitt höga blodsocker.

Hur som helst är jag ej tillfreds med senaste tidens besvär och skall imorgon söka en lösning på det genom att kontakta mitt diabetesteam. Kanske är det en fråga om dosering, kanske är det bara en välkänd fas då blodsockret oförklarligt hoppar upp och ner.