Allasmärtorsdag

Det här kan mycket väl bli det grötigaste som skrivits här. Jag vet inte om det har med diabetes att göra eller om det är slumpens utfall som står att beskylla, men ända sedan strax innan jul har sjukdomarna stått i kö för att invadera min kropp. Magsjuka blev till förkylning som ledde till bihåleinflammation innan nuvarande halsfluss satte sina klor i min kropp och själ.

Jag är i skrivande stund inne på mitt fjärde dygn med ihållande feber. Jag gör av med betydligt mer vätska än jag förmår sätta i mig eftersom varje klunk vatten är som att dra ett snöre med nålar upp och ner i svalget. Samma effekt visar sig varje gång jag försöker tala, vilket gjort att jag inte yppat ett ord de två senaste dygnen. Penicillinkuren har under tre dygn hjälpt föga utan jag upplever det snarare som att jag blir sämre. 

Idag underhöll jag mig själv med att fotografera mina ömmande halsmandlar och blev smått överrumplad av det jag fick se. Jag vill bespara känsliga läsare dessa fotografier och vill samtidigt varna för nedanstående grafiska text. 

Varje gång jag somnat till denna vecka, vilket är 3-4 gånger per dygn, har jag vaknat i litervis med svett och medföljande frossa. Dessa uppvakningar har då allt som oftast slutat med att jag ställt mig i en varm dusch för att dels bli av med svetthinnan över kroppen, dels återkomma i en av mig uppfattad normal kroppstemperatur. Jag passar då samtidigt på att rensa näshålorna från det slem som verkar vilja ta den vägen när jag slumrat till, samt att det är betydligt mindre obehagligt för mig att få ut diverse avfall den vägen snarare än att låta mitt redan hårt prövade svalg försöka få upp det. Detta intensiva duschsnytande resulterade vid ett tillfälle i en makaber upptäckt. Efter minuter av frustande låg i min hand en gummiaktig, gulbrun remsa på ungefär 3×1 centimeter och cirka 3 millimeter tjock. Som nånting man lagar cykelslangen med. Foglig men oformbar.

Fotografierna över mitt svalg visar att mina svullna halsmandlar är delvis täckta av en gulvit hinna. Värst är det över min vänstra där denna hinna tagit formen av ett korvskinn som ser ut att vilja strypa mandeln. Vid hostningar sprids en synnerligen unken smak i munnen som jag misstänker härstammar från den här hinnan.

Vidare ser mina ögonvitor ut som de gör hos crackpundare. Min son hade ögoninflammation för ett tag sedan och det kan vara det. Men det skaver inte, kliar inte och rinner inte. Jag ser lite suddigare än vanligt men det kan lika gärna bero på febern.

Enligt sjukvårdsupplysningen kan hinnan på mina halsmandlar vara en svampinfektion som uppkommit i och med att mitt blodsocker legat högre än normalt samt att penicillinet i sig kan ge upphov till svamp. Man menade också att förhöjt blodsocker leder till längre konvalescens.

Blodsockret har legat högt, men inte allt för högt eftersom jag haft fruktansvärt svårt att äta dessa dagar. Har inte penicillinet bitit tills imorgon har jag fått tillåtelse att uppsöka akutvård.

Advertisements

Taggar:, , , , ,

Trackbacks / Pingbacks

  1. Sjukamp | Sockermannen - 19 september, 2014

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: